Ibland förstår jag inte hur jag tänker, tänker på saker som egentligen är gammalt men som jag ändå stör mig på, hur folk beter sig och hur folk har behandlat än. Sagt ett förlåt, men ändå finns sakerna i bakhuvudet och gnager sönder hjärnan på mig.. Blir förbannad över att jag har sagt förlåt för en del saker, för undra hur det hade sett ut idag om jag inte hade tagit emot de där förlåtet. Jag stör mig på allt, precis allt. Speciellt på det som varit, hänt för flera år sen.. Varför gjorde jag inte annorlunda? Varför ger jag människor chans på chans i mitt liv men ändå så blir allt fucked up och då står jag där.. Förbannad och besviken, usch.. jag är mån om alla mina människor i mitt liv, men en del vill jag bara visa fingret för och be dom dra åt helvete, just för att jag inte orkar med gnaget som är i mitt huvud, konstant.. Hela tiden. 

 

Varför, varför, varför... Varför gjorde jag inte sådär istället? vad kunde ha blivit annorlunda? Mina tankar gör mig så jävla galen. Känner mig så negativ hela tiden, mot allt. Varenda människa och mot varenda grej som händer. varför är det så? Vad är det som är fel, varför kan jag inte bara lägga ner allt som varit? Leva i nuet och glömma det förlutna. Något är fel... Kanske borde jag säga allting rakt ut för att jag ska kunna förändra mina tankar.. Ska sluta störa mig på¨allt, inget kommer bli annorlunda ändå.