Två månader har passerat av saknad och sorg... Jag tänker på dig lika mycket som för 2 månader sen. Jag väntar fortfarande på att få springa på dig på stan, eller få ett mail på facebook. Jag får inte riktigt in i huvudet att du aldrig mer kommer skriva eller att jag aldrig mer kommer springa på dig. Jag minns när jag träffade dig senast på Navet, när jag pratade med din mamma i telefon.. Du var så trasig, men ändå så glad. Det gör fortfarande ont i mig att du aldrig fick den riktiga viljan till att bli frisk, men jag är lycklig över att du har funnit din ro som du längtade efter så länge.. 

 

Men att aldrig mer få se dig, krama dig, pussa dig på kinden gör så ont i mig. Så jävla ont. Varför gick allt så fel? Vad hade jag kunnat gjort för att du inte skulle lämna oss såhär tidigt? Jag tänker ofta på allt vi har gjort, alla minnen som spelas upp om och om igen i mitt huvud som en video film. Jag saknar dig så, nu har två månader gått.. Men det känns som igår som jag träffade dig senast, den där kramen.. Dom där sista orden när vi sa hejdå " Hejdå kusin, puss och kram" Jag kommer alltid komma ihåg dom, jag kommer alltid komma ihåg ditt skratt som ekar i mitt huvud dagligen. Bilderna på dig gör mig galen, jag vill fortfarande inte tro att det är på riktigt. 

 

Jag måste fråga dig en sak också Karro, sitter du kvar på mina axlar? Jag har så fruktansvärt ont i dom. Men kliv inte av, jag vill alltid ha dig nära även om jag inte kan se dig. Jag har hängt upp tavlan på dig ovanför sängen nu, nu har du fått en fin vit ram.. Jag ser dig innan jag somnar, i mina drömmar och när jag vaknar.. Du är så fin, vackraste ängeln i hela himlen. Jag vill också att du kramar om farfar från mig, en sån där skäggkram som han alltid gav oss då vi var små. 

 

Jag vet ju att livet går vidare, att man oftast lär sig att leva med en saknad och att bearbeta saker och ting. Men frågan är ju om jag nånsin lär mig att leva utan dig? Idag när jag och pappa var ute och åkte bil så kom din låt Vernoica Maggio - 17 år.. Jag kan inte alls texten men jag försökte sjunga med ändå och tänkte på dig. Du hörde säkert också låten och sjöng med, dansade och levde gott där uppe bland molnen. Du skrattade säkert åt mig också när jag sjöng med, för att jag inte kan texten.. Kanske nått enskaka ord. 

 

Jag ska ta mig i kragen snart som jag sagt så många gånger och besöka dig, men jag får ingen kraft till det, inget mod... Helst skulle jag vilja ta med mig ett tält, sovsäck och bara vara där hela tiden.. Men det går ju inte, men jag lovar.. Jag ska snart komma och hälsa på! Dessa två månader har varit så svår, men jag har faktiskt skrattat en hel del också, det är nog du som fått mig på rätt tankar och gjort så att jag har kunnat skratta.. Jag är inne på din minnes sida varje dag, skriver när jag känner för att du ska få läsa något. Min saknad äter upp mig inifrån... Jag blir galen snart. Varför just du? Varför varför varför varför???? Allas glädje spridare.. Allas älskade Karro. Jag kommer aldrig riktigt inse. 

 

Glöm aldrig bort, Älskade du. Jag älskar dig föralltid.