Jag minns hur vi träffades och jag kommer ihåg alla minnen som vi har skapat tillsammans. Vi skrattar lika mycket då som nu när jag jagade råttan genom hela Haga efter ett sjukhus besök. Jag minns lika väl alla våra festival veckor, alla kaos kvällar som vi ändå har skrattat åt. Alla gånger vi har gråtit i varandras armar, fått varandra stark när vi är som svagast. Hur kan en sådan vänskap vara så jävla stark? Vi har varit ovänner, många gånger.. Men alltid hittat tillbaka till varandra, det kallar jag äkta vänskap.. Vi förstår alltid varandra rätt, Vi har alltid kallat varandra systrar oavsett vad det har varit, ovänner som vänner. Jag vill inte ens tänka tanken på att behöva vara utan dig igen, kan vi bara vara vänner nu utan något onödigt tjafs? Som vi bara skrattar åt sen. 

 

Tack för att du finns Malin, jag är så otroligt tacksam över att du och din familj finns i mitt liv. Som min andra familj, som min fosterfamilj.. Du och din mamma har liksom alltid funnits där, sett till att jag har haft rena och hela kläder, mat i magen och tak över huvudet när tiden hos mamma var som jobbigast. Det är inte bara dig som jag ska tacka över att du finns, även din mamma som är som min egen mamma. Min extra mamma. 

 

Så länge som jag kan minnas har vi alltid haft så otroligt jävla roligt tillsammans, en sån där tråkig kväll kan vi göra så himla rolig även om vi inte gör något speciellt. Vi är som beroende av varandra, det är liksom meningen att det ska vara du och jag mot världen. Genom livet, vi ska kriga tillsammans. I jobbiga stunder ska vi knuffa varandra upp till toppen igen. Tillsammans är vi oslagbara. 

 

Alla minnen som vi har tillsammans ska jag bära med mig hela livet. Men mer minnen ska vi skapa, vi är ju bara ung än så vi har hela livet framför oss att skapa så otroligt många minnen! Malin, jag säger det igen. Helvete vad jag  älskar dig!!!! Min fina syster, låt inget gå fel nu. Tillsammans klarar vi allt. min fina fina fina älskade vän och syster. Det ska vara du och jag! Anna och Malin, Malin och Anna.