Sammanfattning av sommar 2012. Min sommar har varit underbar, men ändå sorlig. Första sommarn utan min pappa, i hela mitt liv. Det har varit grymt sorligt. Men samtidigt har jag fått såna nya fina människor i mitt liv, mestadels av sommar har jag fått tillbringa med min andra halva Emelie och min bästa vän Yvonne. Jag fick tillbaks en förlorad vän som återigen gled in i mitt liv som ett banan skal, Lojz. Min midsommar tillbringade jag med Mia, men hamnade på efterfest hos min fina vän Anders som totalt räddade min midsommar med sill och potatis till fyllekäk. Tack fina du!

 

Det har varit massor av festival veckor, Gatufesten var grym.. Bästa veckan på hela sommarn! Jag tycker det är så tråkigt att sommarn är slut, jag har gjort så mycket. Upplevft så mycket, alla fina nya människor som har kommit in i mitt liv, alla bilder som vi nu måste göra till ett minne. Ett minne som föralltid kommer leva kvar, i mitt huvud. Jag har skrattat och gråtit med underbara människor, jag har lärt mig så mycket. Att ta vara på det man har innan man förlorar det, att vara rädd om sina vänner innan dom helt plötsligt försvinner. Jag älskar mina vänner, oavsett vad. Jag har vänner som skulle kunna va min pappa, min bror. Men en ålder i vänskap har väl aldrig spelat nån roll? Jag älskar mina vänner, oavsett om dom är över 50 eller under 15 år. Det är mina vänner som har gjort denna sommar, till ett otroligt fint minne. Jag är så glad att jag har er, så sjukt glad. Ni får mig att orka kliva upp en enkel vardag, tack för att ni finns och tack för denna sommar.

 

Nu är hösten påväg, dags att dra undan alla sommarkläder och börja använda jeans och jacka.. och snart kommer snön, julafton, snöbollskrig  osv.. Jag hoppas på en lika underbar höst/vinter som denna sommar, tillsammans med mina fina vänner! Ni är bäst, och jag älskar er till döden. Glöm aldrig det.