Nu kan jag stå här på två ben som fortfarande är svag men samtidigt så mycket starkare än för sju månader sen. Jag vill tacka speciellt mina systrar som var gett mig en spark i röven och fått mig att verkligen känna att det var värt varenda tår och smärta. Aldrig igen ska jag återgå, aldrig ska jag komma tillbaka. Aldrig nånsin! 

---

Det är mycket kvar i livet som står på spel för förändring, men nu har jag nått mitt största mål i livet. Frisk. Nu kan jag ta tag i nästa mål, mitt mående och med all stöd jag har så är jag rätt säker på att jag kommer bli en hel Anna igen. Jag vet vart jag har mina vänner, riktiga vänner och det finns inte ord som kan beskriva hur tacksam jag är över att ha er i mitt liv. Jag älskar er, till månen och tillbaka. 

 

Emelie, människan som jag har delat så många års vänskap med. Jag får aldrig ut dom orden som jag vill få ut, om hur mycket du egentligen betyder för mig. Med dig kan jag alltid vara mig själv, du får mig alltid på bra humör vad det än är. Jag vet att du alltid finns där för mig, jag vet inte hur jag nånsin ska kunna tacka dig för allt du gjort för mig. Jag vet att jag rent ut sagt har spottat dig i ansiktet men du har ändå aldrig vänt ryggen och bara gått. Du har förlåtit mig och tagit emot mig med öppna armar, jag vill inte ens tänka tanken på att inte ha dig i mitt liv. Vi båda har gått igenom mycket men vi har alltid krigat tillsammans tills vi är så gott som på toppen igen, faller du så tar jag emot dig och gör så gott jag kan för att kasta upp dig till toppen igen. Det finns en sak som jag hatar och det är att vi inte bor i samma stad, som vi vill. Jag är så otroligt tacksam över att du finns i mitt liv, jag vill aldrig förlora dig. Och glöm aldrig, du duger som du är, du är bra som du är, du är bäst. Jag älskar dig!

Yvonne, den enda människan i mitt liv som jag aldrig nånsin har bråkat med. Vi har gråtit tillsammans, skrattat tillsammans, stöttat varandra i alla lägen. Vi har alltid en lösning på våra problem, du ger mig råd, jag ger dig råd och tillsammans hittar vi alltid en lösning till den rätta vägen. Du är en unik min vän, du är en fantastisk mamma, en älskad vän och om ord kunde beskriva hur värdefull du är så hade jag gjort det för länge sen. Jag är så jävla tacksam över att du finns i mitt liv, vad hade jag gjort utan dig? Du som har svaren på mina svåra frågor, ibland fattar jag inte hur du lyckas ge så mycket kärlek samtidigt som du måste dela med dig till dina andra vänner också. Du är en grym människa, den starkaste människan som jag nånsin har träffat på. Så många motgångar du fått men ändå står på två ben och försöker hitta ljuset bland de mörka. Du ger mig styrka bara genom att visa hur stark du är. Tillsammans klarar vi allt, tillsammans är vi starkast. Jag älskar dig!

Fyra år, saknaden är fortfarande lika stor. Älskade farfar!
Dagen har spenderats med syrran, först ett besök på mödra så hon fick bli en i gänget med en p-stav i armen, där efter gick vi ner på stan så jag fick bjuda henne på lunch, en god subway macka fick det bli innan vi travade runt i lite affärer, en ny bh och ett par trosor fick följa med mig hem. Klockan rann iväg och var helt plötsligt halv fyra, så då var det dags att röra sig mot Skönsberg och hämtade Simon på skolan och My på dagis i Korsta. Där travade vi som blöta katter i spö regn... inte alls blöt eller så! Väl hemma så åkte mys kläderna på, kvällen tänker jag göra så lugn som möjligt. Syrran skulle baka ihop en äppelpaj så det tackar jag inte nej till och jag ska tvinga henne och göra mer ljusa slingor på mitt huvve också. Annars tänker jag dega och åter dega. 

För er som inte visste, 
jag älskar min fina bästis.

Jag antar att min lilla vän Emelie har lika tråkigt som mig, som ville att jag skulle skriva om hur jag ville att mitt liv skulle se ut om 5 år.. Egentligen vet jag inte ens det i nuläget. Men jag kan skriva som jag kanske skulle tänka mig att ha det. Om fem år så skulle jag vilja att mitt liv såg ut.. Mindre problem, (dock har man problem i livet dagligen) Men först skulle jag vilja vara frisk förklarad från cancer (god artad), jag skulle vilja bo i en egen lägenhet om jag hittar någon som jag vill ha och trivs med. Jag hoppas att jag har gjort en del beslut som är viktiga att ta. Jag skulle också vilja ha en pojkvän som älskar mig för den jag  är och accepterar mig för den jag är och inte vill ändra något på mig. Jag SKA ha tagit körkort då och förhoppnigvis skaffat mig en vrålåk som kan köra runt mig dit jag styr den, jag vill också ha pluggat upp mina ämnen som jag saknar från gymnasiet (jag är ingen skol människa) men jag hoppas verkligen att jag har tagit tag i det så jag sedan kan läsa vidare till förskolelärare. 

 

När jag ändå börjar skriva så är det rätt så mycket som kommer upp som jag egentligen vill att det ska se ut om 5 år. Jag vill resa utomlands med fina vänner, men vart vet jag inte rikrigt. Det får visa då. Barn vill jag också ha, men om jag är redo för det om 5 år vet jag inte. Jag vill även kunna tänka tillbaka på något galet som jag har gjort, verkligen sitta där om 5 år. Tänka tillbaka och skratta åt allt roligt man har gjort, OM man sitter där med barn, hund, volvo, lägga och karl hela skiten.. Man är ju mer eller mindre bunden då. Jag brukar ibland fantisera om hur jag skulle vilja att det var om 5 år.. Men samtidigt, det kanske inte alls blir så som jag har tänkt hela tiden? Tänk om det blir ännu bättre? eller ännu sämre. Det får visa sig! Jag tycker det är ganska intressant om hur livet kommer se ut, för nu vet man ju inte. Jag vet ju inte ens hur livet ser ut om ett halv år, spännande! Tänk om man kunde spola fram tiden ibland? bara så man får se hur man kommer leva på ett ungefär, eller spola tillbaka tiden så man får göra om vissa saker.. Mitt nästa projekt blir nog en tidsmaskin! 

 

Ja, jag vet inte om jag har glömt något om hur jag skulle vilja att det såg ut om 5 år. Jag kanske har röjt av mig, eller så leker livet fortfarande och man tar dag för dag. Men förhoppningvis har man mognat på sig och är en helt annan människa, fast de vet man ju inte heller.. Jag tror att det är de som gör livet så intressant, att man inte vet vad som händer om ett halv år, ett år osv.. Man kan bara fantisera om hur man vill att det ska se ut, sen får tiden visa om det blir så som man har tänkt sig eller om det blir helt annorlunda, dock skulle jag vilja se in i framtiden så man är förberedd på vad som egentligen kommer hända, fast.. Det blir nog roligare om tiden och livet får visa vart man står om 5 år. Spännande!  

 

Men än så länge ska jag leva livet, göra det jag vill göra, utforska, skapa minnen, göra massa galna saker och se till astt jag får det bästa. Det som jag förtjänar! 

vill ha: ett körkort, en lägenhet, pengar, tatueringar

klädsel: mjukisar, tröja, linne

smink: ingenting

frisyr: uppsatt

låt: contiez - trumpsta (djuro remix)

bästa: bara vara

planer: promenera till yvonne ikväll

roligaste: joel och vincent

saknad: Emelie.

dummaste: magont

misslyckande: ingenting

drog: cigg och musik

köp: ingenting

humör: trött och rastlös.

En till helg i livet har passerat, fredagen tillbringade jag med fina vänner, grillfest och en hel del alkohol. Kroppen gjorde jävligt klart för mig igår att jag hade jävligt roligt iallafall, vilket brukar vara huvudsaken. Huvudet kanske var mindre glad, men man lever bara en gång. Igår tittade jag på film med Joel, skräckfilmet för hela slanten. Chockade nog kroppen och Joel lika mycket då jag ville se skräckis, men trevligt var dag! Idag har jag hunnit lekt lite med Joel och Vincent i lekparken, annars har jag bara degat i sängen framför Skilda Världar.

 

Med musiken i öronen så tittar jag runt lite, vill göra en tatuering, HELST IGÅR. Men det kommer väl, mina ideér blir aldrig mindre. Ska hjälpa syrran med käk sen också, tacos blir det. Ikväll tänker jag promenera bort till Yvonne och hålla henne sällskap, märks om jag sover kvar eller om jag travar hemåt. Allt för mig, PUSS.

 

Bjuder på gamla bilder, som Lojz fotade i somras.

 

  

Oj, känner att jag absolut inte har slösat bort pengar. Men jag har shoppat kläder väldigt mycket, så det ska väl vara det då, eller så min dagliga drog. Cigg!

Nja, jag tror inte det. men Medina har spelats väldigt mycket i mina öron, grabbarna som peppar mig till tusen till allt som rör sig.

Jag spenderade min midsommar hemma hos syrran och Mange, med massor av folk. Bland annat, Emelie och Joel. Kan minnas att det var en fin kväll, jag hade svin trevligt med mina fina.

Dåligt och dåligt, alla har dåliga dagar ibland. Så ja, de gjorde det.

Ja det gör jag, att jag inte har åkt till Östersund och tillbringat några dagar med min andra familj, Mattsson/Lundqvist. men det är något som jag ska ta tag i! Och att jag inte var hos pappa så mycket som jag egentligen ville....

Japp, det gjorde jag. Klänningen som jag fick av min fina bästis då jag fyllde år.

jag lägger denna sommaren som både och, det finns många fina bilder som jag kommer ta med mig, och många fina minnen i huvudet som jag kommer bära med mig livet ut. Som min födelsedag, den var underbar. 

Jag har både träffat nya människor, samtidigt som jag har förlorat. Samtidigt som jag har umgåtts mindre med en del. 

Med Joel och Emelie, och jag klagar inte. Vi har gjort mycket roligt som jag aldrig kommer glömma. 

Oj, mina syskon. Min pappa, en del vänner..

 

---

 

Se och läs, lite av min sommar. Men det finns så mycket mer och berätta! Jag har haft en fin sommar, och som jag skrev ovan. Min födelsedag är något som jag kommer bära med mig, länge.. Och alla fester med fina vänner, alla dagar/kvällar som jag haft mina grabbar på övernattning, Zebbe och Wille, och sååååå mycket mer! Var säker på att denna sommar skulle bli awesome, och jag hade rätt! Säger tack till denna sommar och säger välkommen till hösten, nu väntar jag på sommar 14, som kommer bli precis lika bra! De vet jag.

 

Dagen har inte erbjudit mer än lugn och ro. Fixat lite på rummet så nu är det bara hyllor som fattas så jag kan he upp lite tavlor oså. Bäddat rent i sängen har jag också gjort, nu väntas bara en dusch så kan jag nog sova som en prinsessa inatt. Tog även med mig Simon och My till lekparken efter middagen, byggde sandslott, åkte kana och gungade. Så mysigt! Nu har jag slagit ner röven i sängen med musik i öronen, här tänker jag sitta ett tag innan jag ska slänga kroppen i duschen. Imorgon ska jag vara med mina efterlängtade grabbar, Zebbe och Wille. Som jag längtat! Vad vi hittar på återstår och ser, men något roligt ska vi nog ordna! 

 

Nej nu tänker jag fortsätta med att lyssna på gamla låtar och sakna min bästis..... 

 

Okej, nu ska ni få ett vanligt vardagligt inlägg. Idag vaknade jag runt 10, slöade i sängen ett tag innan jag tog mig en skön och varm dusch, gjorde mig lite kaffe och tog den vanliga morgon ciggen innan jag travade till bussen för att göra massa ärenden, fick sällskap av Yvonne som jag uppskattade! Jag hängde med Yvonne hem för kaffe då vi var klar på stan, där hon även bjöd på middag som också uppskattades mycket! Jag är så glad som har dig, min fins vän. 

 

Jag travade sedan bort till syrrans jobb och ugglade tills vi fick hämtning av Mange för att åka hem, fikade lite innan jag parkerade kroppen i sängen framför några avsnitt av Skilda Världar, tog mig en paus just för att lyssna på lite musik och skriva lite. Vad morgondagen erbjuder vet jag inte, funderar på att rensa kläder eller så fixa ordning dubbel sängen som jag har skaffat mig, så.. EMELIE, kom nångång så vi kan skeda i min stoooora säng! Som jag saknar den människa, när man blivit van att ha henne brevid sig så länge och varje dag och helt plötsligt har vi varit ifrån varandra flera månader känns det som, men snart så. Ska göra ett besök hos henne först sen är hon här! 

 

Nej, hörre ni.. Nu ska jag glo vidare, se om jag hittar någon vinter jacka för en billig peng kanske. Puss

Jag kan inte annat än att vara en stolt dotter till en finaste pappan i hela världen, och jag hoppas du nästan är lika stolt över mig, saker som du kanske inte ser som jag faktiskt har förändrat. Jag kanske inte har berättat allt och tänker inte berätta allt heller, men det du redan vet och ser att jag har förändrat så hoppas jag att du ibland sitter där hemma i soffan och kan känna nån slags stolthet över mig. För jag, med handen på hjärtat kan inte annat än vara stolt över dig. Min fina pappa, jag har sagt det många gånger förut och jag säger det igen. Du är den som får mgi att vilja kliva upp på morgonen, även om du ibland kan vara jobbig med att väcka mig tidigt eller sätta mig i jobb då jag är hemma på besök, med pust och stön så hjälper jag dig ändå, just för att jag tycker du är värd det och för att jag älskar dig. 

 

Helt ärligt så vet jag inte vad jag hade gjort utan dig, tanken slår mig ofta vad jag hade varit för människa egentligen om jag inte hade haft dig, jag är så jävla tacksam över att du aldrig gav upp. Jag kunde inte ha önskat mig en bättre pappa, du är unik, rolig, omtänksam, förstående, underbar, hjälpsam, jaa.. Jag kan fortsätta hur länge som helst! Du är världens bästa pappa helt enkelt, vilket jag har sagt förut men jag vill mer än gärna påminna dig om det. Du har liksom alltid dom rätta svaren på dom svåraste frågorna, med dig kan jag prata om allt, som kärleksproblem, till vardags problem och vad jag än pratar om så har du alltid dom rätta svaren, dom rätta råden till att förändra något dåligt till något bra. 

 

Jag vet också att jag valde att flytta ifrån dig, ibland känns det faktiskt extra jobbigt att inte få sätta sig vid köksbordet, dricka kaffe, röka en cigg och snacka skit med dig som vi alltid brukar göra då jag är hemma. Vissa dagar saknar jag dig mer än vanligt, min fina pappa. Hur ska jag nånsin kunna tacka dig för allt du gör för mig? Hur du har stått ut med mig när jag rent ut sagt spottat dig i ansiktet när du bara ville hjälpa mig. Jag skäms när jag tänker på hur jag behandlade dig, men jag hoppas att jag har visat dig ett bättre jag nu. Jag försöker så gott jag kan, för jag vill att du ska vara lika stolt över din dotter så som jag är stolt över min pappa. 

 

JAG ÄLSKAR DIG, till månen och tillbaka. 

Vet inte riktigt vart jag ska börja för allting snurrar och jag undrar när allting ska få ett slut? När ska tankarna sluta flöda och när ska man få alla tankar på rätt ställe och kunna le mot människorna med ett riktigt leende? Jag vet egentligen inte vart jag får alla tankar ifrån, samtidigt som jag blir så stressad och vet inte vart jag ska ta vägen eller göra för att kunna lämna alla tankar. Jag försöker göra alla glada och nöjda, tar mig själv alltid sist. När finns det ett stopp? När är det min tur att ta i första hands och känns att jag också är viktig? .. jag vet inte alls. Känner mig utnyttjad, som en trasdocka. Jag är faktiskt också en människa, med känslor och hjärta.. Jag kan inte klaga på mina fantastiska RIKTIGA vänner som finns där, dag in och dag ut, vilken tid som helst. Och mina systrar, min pappa och hela min familj. Men resten då? Vart är dom? som jag egentligen VILL ska bry sig, men jag ska lyssna, ta emot skit och finnas där.. När min kropp skriker efter hjälp, någon som lyssnar så finns dom inte där.. Egentligen fattar jag inte vad som får mig att vilja stanna kvar i något som egentligen inte ger mig något vettigt. 

 

Visst, jag kan inte påstå att jag varit den bästa människan, men jag försöker inte vända ryggen men samtidigt finns det ett stopp, när min hjärna, mina känslor säger nej. Även om ordet nej är det svåraste ordet jag nånsin kan säga. Det finns saker som jag är tyst om men borde berätta alltihop, men jag väljer att vara tyst genom att inte skapa något, vilket kanske är lika bra... Vad håller mig kvar egentligen? Jag är ju trots allt inte ensam, jag vet vilka som inte vänder mig ryggen. Jag vet inte, dags för förändring kanske, vilket jag har sagt tusen gånger men ändå händer det ingenting, men på att klaga för mig själv är jag duktig på.. Tur ingen behöver lyssna på det.

 

Jag är glad, stolt över mig själv att jag har kommit så lååångt om man tittar tillbaka några månader så var jag inte där jag är nu. Men mycket är kvar, men man är väl född till krigare? - NEVER GIVE UP. det jag strävar efter, jag tänker kriga, slåss, strida tills jag är nöjd.  

September är här och likaså hösten, kallt och jävligt. Det enda mysiga är väl att man får dra på sig halsduk utomhus och mysa med tända ljus på rummet. Ja, ni nyfikna läsare kanske vill veta vad som har hänt i mitt liv den senaste tiden? Jag har flyttat, till Petersvik och varför behöver vi inte gå in på. Jag mår rätt okej efter en del saker, men man är född till krigare? Jag har inte gjort så mycket den senaste tiden, umgåtts med mina fina systrar och Yvonne, samt tagit tag i en del saker i livet, men inte tagit några beslut. 

 

Idag kom pappa och hämtade mig hemma för att sedan rulla vidare mot Härnösand för kalas, idag fyller min fina farmor 78 år. Vi blev bjuden på super god mat och fika, nu sitter vi hemma. Pappa ligger på soffan och jag sitter här med musik i öronen, tänkte kolla på lite serier och få tiden att gå.. Imorgon vankas det jobb här hemma på gården och städning av hus. Allt för pappa, sådeså. Nej nu ska jag glo på serier, hörs när vi hörs.