Vet inte riktigt vart jag ska börja för allting snurrar och jag undrar när allting ska få ett slut? När ska tankarna sluta flöda och när ska man få alla tankar på rätt ställe och kunna le mot människorna med ett riktigt leende? Jag vet egentligen inte vart jag får alla tankar ifrån, samtidigt som jag blir så stressad och vet inte vart jag ska ta vägen eller göra för att kunna lämna alla tankar. Jag försöker göra alla glada och nöjda, tar mig själv alltid sist. När finns det ett stopp? När är det min tur att ta i första hands och känns att jag också är viktig? .. jag vet inte alls. Känner mig utnyttjad, som en trasdocka. Jag är faktiskt också en människa, med känslor och hjärta.. Jag kan inte klaga på mina fantastiska RIKTIGA vänner som finns där, dag in och dag ut, vilken tid som helst. Och mina systrar, min pappa och hela min familj. Men resten då? Vart är dom? som jag egentligen VILL ska bry sig, men jag ska lyssna, ta emot skit och finnas där.. När min kropp skriker efter hjälp, någon som lyssnar så finns dom inte där.. Egentligen fattar jag inte vad som får mig att vilja stanna kvar i något som egentligen inte ger mig något vettigt. 

 

Visst, jag kan inte påstå att jag varit den bästa människan, men jag försöker inte vända ryggen men samtidigt finns det ett stopp, när min hjärna, mina känslor säger nej. Även om ordet nej är det svåraste ordet jag nånsin kan säga. Det finns saker som jag är tyst om men borde berätta alltihop, men jag väljer att vara tyst genom att inte skapa något, vilket kanske är lika bra... Vad håller mig kvar egentligen? Jag är ju trots allt inte ensam, jag vet vilka som inte vänder mig ryggen. Jag vet inte, dags för förändring kanske, vilket jag har sagt tusen gånger men ändå händer det ingenting, men på att klaga för mig själv är jag duktig på.. Tur ingen behöver lyssna på det.

 

Jag är glad, stolt över mig själv att jag har kommit så lååångt om man tittar tillbaka några månader så var jag inte där jag är nu. Men mycket är kvar, men man är väl född till krigare? - NEVER GIVE UP. det jag strävar efter, jag tänker kriga, slåss, strida tills jag är nöjd.