Jag använder denna blogg för min egen skull, som min egen dagbok. Vem som läser skiter jag fullständigt i, och den som tycker att jag skriver ut inödiga saker, sluta läs. Det här är MIN blogg som jag skriver vad jag vill, och just nu vill jag lätta hjärtat lite. Läs eller låt bli.

 

--

 

Berättelsen om något som alltid kommer finnas där, det tar aldrig slut. Jag vet egentligen inte vart jag ska börja, för när allt snurrar så låter lite olika meningar bra och en del mindre bra. Jag själv har nog aldrig velat insett att min mamma aldrig har brytt sig om mig, även om hon gör det så har hon aldrig nånsin visat det för mig. Jag älskar henne över allt annat även om hon inte älskar mig lika mycket, jag bryr mig om henne nå jävulst även om hon inte bryr sig lika mycket om mig. Det finns dagar som jag absolut inte orkar lägga ner energi på allt detta, men samtidigt finns det alltid i bakhuvudet. Kontrollen, kontrollen som jag vet inte vet hur jag ska kunna släppa. Det är inte synd om mig, för det finns människor där ute som har det värre än mig och det är absolut inte synd om min mamma, för hon har valt det här livet alldeles själv och hon vill fortsätta leva såhär så länge som jag kan minnas. Alkoholen, blev hennes trygghet, bästa vän, det som gjorde henne lycklig var alkohol samtidigt som hon bygger på sin ångest mer och mer för varje dag. Men när ångesten kommer fram så åker första klunken lika fort ner i halsen, fler och fler klunkar, tills den där ångesten känns okej att hantera och mamma är full. 

 

Allt jag önskar här i livet, är att min mamma kunde ta över min styrka som jag fått genom dessa år. Ta min styrka, repa upp livet, och framförallt finna viljan till ett bättre liv. Eller att hon fick bära min ryggsäck för en dag och känna på mina känslor, besvikelse, arg och ledsen. Jag har svårt att minnas som vi umgicks när hon va nykter, det händer väldigt sällan men dom tillfällena försöker jag ta vara på, även om det är sällan så är det dom stunderna som jag kan känna att mamma faktiskt älskar mig. 

 

Jag hatar att se på hur hon skadar sig själv för varje dag som går, hon blir mindre och mindre.. Jag vill bara kunna göra något, men jag kan inte. Jag kan blunda, välja att inte se på.. Men jag ser ändå på, för kontrollen tar över och den vill inte släppa mig. Ibland finns skuldkänslorna där, att det är mitt fel allihop. Även fast jag också vet att det inte är det, för mamma har valt allt själv i sitt liv så som jag har valt allt i mitt liv. Det finns många frågor som jag inte fått svar på och förmodligen aldrig kommer få svar på. Jag längtar, längtar efter att få känna mor och dotter kärlek, för någon sådan kärlek har jag aldrig känt. Aldrig nånsin. Mamma är alltid mamma trots allt. Och jag älskar min mamma, men jag hatar hennes liv, de liv hon har valt. De hatar jag, över allt annat här på jorden. 

 

-

 

Everythings is gonna be alright. I know that.

Sitter här med fötterna på tv-rumsbordet, datorn i knät och fin musik. Tänker på hur tacksam jag faktiskt är över livet, över det jag har, det som jag har förändrat och dom svåra besluten som jag tagit som bara har slutat till något bra. Jag har en fantastisk familj, underbara vänner, ett eget hem och ett jobb att gå till. Tacksamhet. 

Dom senaste dagarna har jag jobbat, och jobbat och jobbar. Sovit och ätit. Haft syrran och Jonas på besök och denna helg tillbringade jag i Utansjö med Albin och Joakim, massa mys och lek. Idag vid ett tog jag bussen hem till Sundsvall igen, åkte till syrran och kalasade lite i förskott, imorgon fyller hon 32 år. Imorgon vankas det en ny vecka och en ny jobb vecka, samt ett besök på VC för nya prover, då dom förra visade sig vara dåliga. Jag håller tummar och tår att inget otrevligt i min tarm är tillbaka. 

 

Ikväll har jag städat lite, lyssnat på musik och tänkt flera gånger om vad jag ska göra för middag men som vanligt drar jag ut på det... Så jäkla tråkigt och laga mat till sig själv, så då hoppar man hellre över det. Jag kryper nog ner under täcket i soffan framför en film istället. Ja, så får det bli!. Återkommer

En helg har passerat och en ny månad har kommit, närmare vår och sommar som jag längtar efter nu. I helgen har jag umgåtts med Joakim och Albin i Utansjö, bara en massa mys. Vilket var behövligt. En helg går alldeles för fort ibland, dagarna bara flyger iväg och poff så är det söndag igen. Eftermiddagen tillbringade jag med syrran, Jim och lilla älsklingen Jonas. Vi tog en enkel middag på donken idag och sedan gick vi hem och myste tills det var dags för mig att trava ner till tågstationen och ta tåget hem till Sundsvall igen, som tur var så fick jag sällskap av Mari till tåget, alltid lika skönt att träffa henne.. Få prata av sig om allt, mellan himmel och jord och hon bara lyssnar och förstår precis allting, älskade syster. Du betyder så oerhört mycket! 

 

Nu är jag hemma sedan 2 timmar tillbaka ungefär, en lång och varm dusch har jag intagit. Rensat lite i garderoben och packat badkläder tills imorgon, för imorgon minsann ska jag, Sofie, My och Simon göra himlabadet osäkert. Just nu sitter jag med en kopp te, läser lite bloggar samtidigt som jag skriver här, lyssnar på mys musik och bara chillar.. Inte alls likt mig, men måste erkänna att de är grymt skönt! Tänkte väl snart krypa ner under täcket och försöka somna till en film. 

 

Innan jag avslutar så vill jag bara ge min fina bästa vän några ord. 
Min lilla Emelie, så många år som du har stått vid min sida.

Jag är så jävla tacksam över att du finns i mitt liv. 

Jag älskar dig. - alltid