Ja det är mitt ex som jag börjat umgåtts med igen och nej vi är inte tillsammans. Ja han har en son. Hur det går? Jag har aldrig träffat hans son och känner att det inte är bråttomt med det heller, den dagen kommer förr eller senare. Men för dom, så vill jag bara att det ska gå bra. Vad jag tycker om Joakim, han var min första riktiga kärlek, som verkligen var på riktigt. Så ja, han har satt spår i mitt hjärta som garanterat kommer följa med mig livet ut. Jag tycker om honom, så som han är. Att han skulle komma tillbaka i mitt liv då vi gjorde slut trodde jag inte då, men se :) Efter 4 år så är han tillbaka, och vad som händer längre fram får framtiden visa :) Huvudsaken vi har kontakt, umgås och får varandra att skratta och må bra. 

 

Hur det gick då jag fick besked eller hur det har gått efter åt? Vet inte vad de är du vill ha svar på, så jag förklarar hela skiten. I mars 2013 fick jag besked om att jag hade cancer (GODARTAAD) i tarmen efter ha haft tarmsinflammtion som "utvecklades" till cancer, en tumör som var ungefär lika stor som en 5krona. Jag gick på olika mediciner i flera månader, blev varken sämre eller bättre.. Medicinen gjorde så att jag kunde smälta min mat lättare och fick lättare att gå på toa. Det enda jag kan tycka förändrades var att jag gick ner väldigt mycket i vikt och har även där efter fått dåliga matvanor, då jag inte fick äta stora portioner medans jag åt medicin. I juli var jag på återbesök, allt såg likadant ut som sist.. Läkarna bestämde sig för att prova operera bort tumören, så i augusti blev jag knölfri. I december vart jag på ännu ett återbesök, tumören hade inte kommit tillbaka och där efter kunde som "frisk" förklara mig, går fortfarande och kollar tarmen var 3dje månad vilket jag kommer få göra ett tag fram över. Hur länge, vet jag inte. 

 

Jag har absolut inte glömt min kusin, Karro. Jag saknar henne varje dag och det kommer jag göra tills vi ses igen. Jag har bara mer eller mindre valt att inte skriva om henne just nu, just för att kunna bearbeta hennes bortgång som jag inte har gjort, trots att det har gått över 1.5 år. Jag antar att det är dags att gå vidare och försöka acceptera att hon är på ett annat ställe nu, men tankarna om att hon finns med mig varje dag, dom släpper jag aldrig. Hon är ju faktiskt med min fina vän Visse på andra sidan, Visse är ioförsig ny där men jag är säker på att Karro tar hand om honom. Så nej, jag har absolut inte glömt henne. Mina fina änglar. 

Ja jag har väldigt svårt att vara ensam, och speciellt sova ensam.. Jag vet inte riktigt varför, har varit så i 4 års tid, snart 5. Jag verkligen hatar att vara ensam, finns dagar då jag får panikångest för att jag är ensam. Men jag krigar mot det, och det börjar bli bättre.. Nångång måste jag bli van vid det, och man är väl en krigare efter allt man gått igenom ;) Så detta klarar jag nog också, låt det ta lite tid och inte ha bråttomt så kommer ensamheten också fungera. För ibland så måste man ju faktiskt va ensam, även om man inte vill det. 

 

---

 

Så mina kära anonyma läsare, hoppas ni har fått bra svar på era frågor! Tack på för hand.