Tänker tillbaka
Tanken slog mig hur nära vi en gång var. Vi umgicks varje dag, kunde prata flera gånger som dagen och vi fick verkligen tillbaka den tiden som vi hade förlorat. Tiden gick, och även våran nära relation försvann när du blev utskriven från behandlingen, dagarna gick och du återgick till ditt gamla liv.. Alkoholen, jag bröt ihop samman och ville inte föreställa mig att umgås med dig onykter men idag har jag blivit van att vakna med rädsla och likaså somna med den. Samtalet som jag alltid väntar på, som jag hoppas aldrig ska komma.
Vi som hade planerat så mycket, att vi aldrig mer skulle glida isär.. Vi skulle ju fixa detta tillsammans, för vi visste ju att nånstans fanns våran styrka och vilja tillsammans. Men du bröt våran löfte och jag fick fixa livet själv.. Jag verkligen hatar det livet som du valt, stå där och titta på hur du förstör dig mer och mer utan att kunna göra något. Fan, varför...?
Jag önskar varje dag att jag kunde ge dig min styrka och att du fick viljan att ta emot den, men du vill inte. Mellan fyra ögon har du själv sagt det. Mitt hjärta gör ont, har du glömt allt vi lovande varandra? Eller har du bara lagt det åt sidan? Tänker du på det ibland?
Jag kan ligga här och lyssna på våran låt Ben King - Stand by me, vi som sjöng den om och om igen samtidigt som vi kramade varandra. Minns du? Jag brukar sjunga den ibland och hoppas på att du sjunger med mig. Varför blev det såhär? Jag saknar oss, så sjukt mycket....
Trots livet du har valt, mamma är alltid mamma. JAG ÄLSKAR DIG!
Trackback