Vet inte riktigt vart jag ska börja nånstans, känner sån besvikelse, ilska, men också glädje för att jag har fått en sådan fin människa i mitt liv, en otroligt fin vän. Som alltid har stöttat mig, hjälpt mig med råd för att kunna tänka om, en vän som alltid får mig att skratta oavsett hur ledsen jag är. Som alltid kan trösta mig, som jag också har jävligt roligt med. Har tappat räkningen på hur många gånger du har fått mig att skratta, hur lyckas du ge så mycket när du behöver bry sig som mest om dig själv? Jag är så otroligt glad att jag träffade dig, och att vi fick en sådan bra vänskap. Du är en sådan kämpe, jag har aldrig träffat på någon som är så stark som du. Trots din sjukdom så krigar du vidare, jag har aldrig sett dig som sjuk och jag kommer aldrig göra det. Du är som alla andra, en människa men med ett gott hjärta. 

 

Jag kan sitta här länge och skriva om dig, jag är så otroligt tacksam över att du finns, när du visar hur stark du är även om du själv inte tycker det så ger du samtidigt mig styrka. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig om hur tacksam jag verkligen är. Du är en underbar människa, du är bra som du är, du duger som du är. Du är en fin människa. Glöm aldrig det!! 

Fina människa, fina vän. Vincenth.