Klockan ringde kvart i åtta, efter lite frukost i magen och morgon kaffe så tog jag bussen till stan, mötte upp Angelica och vi tog våran roaptrip upp till Östersund, äntligen fick jag krama om familjen Mattsson/Lundqvist igen, Micke kom även förbi och umgicks med oss. Åt god mat, Emelie gjorde favorit efterrätten vilket var kladdkaka, så jävla uppskattat! Annars tog vi det lugnt framför tvn och bara myste på. Så behövligt! Denna dag kommer jag leva länge på, tårar på vägen hem... Gör alltid lika ont att behöva lämna min bästa vän.

 

Nu ligger jag med musik i öronen i sängen, tänkte väl försöka somna snart då min mage inte vill vara min kompis tydligen, imorgon ringer klockan tidigt för massa samtal till vårdcentralen osv. 

 

Jag har haft en fantastisk dag och kväll, detta kommer jag leva på länge. Hur underbart är det inte att få somna med ett leende på läpparna? Bästa som finns.