Vet inte vad jag vill säga om denna dag, nog den mest ledsna dag jag varit med om på länge. Mamma, var är du när jag försöker visa min kärlek till dig? Var är du när det är din dag, dagen då jag vill ge dig extra pussar och kramar. Inget svar. Sitter med Ben E. king - stand by me i öronen, våran låt mamma. Som vi kan texten till, utantill tillsammans. Minns du? Tårarna rinner ner för min kind, jag vill också fira morsdag. Kunna visa min kärlek till min mamma även om jag inte alls får samma kärlek tillbaka. Vad har jag gjort för fel egentligen som inte är viktig för dig? Borde inte ens egna barn vara viktigare än allt annat. Jag vet egentligen alla svar på mina frågor, men vill förmodligen inte får in svaren i huvudet, jag slutar aldrig hoppas. På att du en dag ska inse att det finns viktigare saker i ditt liv än det som tar dig ifrån mig och mina systrar. Jag försöker leva på våra glada, stunder, dina nykra stunder som jag har fått umgås med dig, skratta med dig, krama och pussa dig. Allting gör så jävla ont, jag vill också ha en mamma. En mamma som bryr sig, älskar mig dag in och dag ut, livet ut. Varför? Varför får inte jag uppleva det? Gjorde jag något fel? eller är jag ett fel? 

 

Att jag inte ens fick svar idag när jag ringde och smsade, klumpen i magen växte och kinderna blev våta av tårar. Jag saknar oss, våra fina stunder. Jag vill vara viktig för dig, känna att du bryr dig, att du älskar mig, men den känslan har jag aldrig fått uppleva. jag saknar att ha en mamma, på riktigt.