Jag kom nyss på att jag ska på börja ett helt nytt år, och flera år framöver utan dig.. Året 2012 fick jag leva med fram till 10 september, i 22 år fick jag dela sorg, minnen, skratt, tårar och så mycket mer med dig. En sådan saknad sen september, och nu.. är 2012 slut och jag måste börja ett helt nytt år utan dig. Och det gör så jävla ont, och jag är så jävla arg på mig själv som inte har varit hos dig än, en enda gång sedan begravningen.. Men jag tror nog att du förstår mig, varför jag inte har varit hos dig. Jag saknar dig så jävla mycket och det känns så jävla fel att leva här på jorden utan dig, även om jag vet att du har det så mycket bättre nu. Nu är du lycklig, men jag kommer nog aldrig förstå vad som gick så fel... Varför fick inte du leva normalt? Utan droger och massa svek..

 

Jag vet ju att det var ju bara du själv som kunde bestämma hur du skulle leva, två dagar innan du somnade så skrev du till mig och bad om hjälp.. Men jag kunde inte hjälpa dig då, jag är så arg på mig själv att jag inte hjälpte dig när du bad om det.. Samtidigt så ska jag inte ge mig själv skuld till att de är som det är nu. Men jag kommer nog aldrig finna ord hur stor saknaden är, hur mycket jag tänker på dig, hur mycket du fattas.. Den glada underbara, glädje spridaren Karolin. Min fina älskade kusin. Jag ställer ofta en fråga till mig själv, hur lär man sig leva med en saknad? Hur lär man sig att bearbeta vissa saker ti livet? Hur accepterar man att du har det bättre nu än vad du hade det här på denna konstiga jord? Fattar inte varför allt ska vara så satans jävla orättvist. Jag har sagt det tusen gånger men jag säger det igen, tatueringen jag bär för dig som kommer följa mig tills den dagenjag möter dig igen, kommer jag bära med stolthet, tacksamhet för att du har gjort och gett mig. När jag tittar på den blir jag både glad och ledsen, ledsen för att jag saknar dig så jävla hårt. Glad för att jag vet att du är lycklig nu. Men jag undrar ofta vad du gör på dagarna, jag kan tänka mig att du dansar runt samtidigt som du sjunger Veronica Maggio - 17år. Din låt! Visst tittar du ner på mig ibland? Jag är rätt säker på att det är du som sitter på mina axlar när jag har som mest ont i dom. Sluta inte med det, för jag vill att du ska följa med mig livet ut, även om jag inte kan se dig.

 

Jag har fått den del kommentarer om att jag är rätt lik dig, speciellt på ögonen. Jag blir så glad av dessa kommentarer, du var ju så himla fin och vem skulle inte ha velat sett ut som dig? Fina älskade ängel. Jag ser dig varje kväll innan jag somnar och varje morgon när jag vaknar. Jag kommer alltid ha de dära kortet på dig, vid sängen. Jag skulle kunna skriva så mycket om dig, så himla mycket. Och jag önskar innerst inne att du ser vad jag skriver, och att du gillar det. En sak vill jag att du ska veta, att jag älskar dig så oändligt mycket. Finner inga ord hur en kusin-kärlek kan vara så stark, min kusin-kärlek till dig är iaf stark. Och jag tror nog att du älskar mig också.. Jag skulle kunna göra allt bara för att få en kram av dig, och höra dig säga dom där orden som du allt sa när vi både sågs och sa hejdå "Hejdå kusin, älskar dig" .. Du kan väl ge mig ett litet tecken iallafall.. Jag vet att du sitter brevid mig nu, jag ser dig inte men jag är nästan säker på att du gör det. Det finns så många som saknar dig, ... FAN alltså, jag vill ha dig här.. Skratta och dra dåliga skämt. Julen kommer aldrig bli detsamma,  ingen Karolin att byta julklappar med..

 

Min fina älskade ängel, en dag ses vi igen. Jag längtar. Sov så gott så länge.

Jag älskar dig, mest av allt. Någonstans är vi alltid tillsammans.