Buss resan fick mig på något vis att fundera lite, på allting bra som händer. Ibland förstår jag inte ens varför jag klagar, men jag antar att man får ha dåliga dagar ibland, även om dom kan vara ofta. Jag vill inte skryta eller så, men jag kan nog bara säga att jag är GRYMT stolt över mig själv. Livet jag lever nu, trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. När allting bara gick bakåt kunde jag aldrig se framåt, för tankar var ju bara " ingenting kommer gå som jag vill, jag kommer stå och trampa på samma plats livet ut"  Men så blev det ju inte, jag har en stoooor ryggsäck som jag har tagit med mig sen jag var ett barn, på sätt och vis antar jag att det är allt som jag varit med om som har fått mig så stark och se annorlunda på en del saker. 

 

Nu, IDAG kan jag säga att jag är glad på riktigt, jag har glad att ha ett jobb att gå till, jag är glad över att få vakna upp i samma hus som mina sina syskon barn, jag är glad när jag somnar och lika så när jag vaknar. När hände det sist? Jag minns inte. Jag har fantastiska vänner som finns för mig, jag har en grym pappa som alltid får mig att skratta, jag har världens finaste syskon som verkligen gör allt för mig. 

 

Varför klagar jag egentligen? den frågan kommer upp igen. Det som jag önskar vore annorlunda men inte kan göra något åt har jag nu fått mig en tankeställare om att bara låta rinna ut i sanden, det får vara som det är. HUVUDSAKEN jag gör det som är allra bäst för mig! 

 

Hur underbart är det inte att få tänka såhär? Och bara gå runt och le åt det man har idag. Tacksamheten över att allt blev bra till slut, mycket finns det kvar men en sak i taget och det är nog ingen annan än jag som förstår hur långt jag egentligen har kommit. JÄVLAR VAD JAG ÄR GRYM!!!!!!!!!!!!