idag har det varit den finaste begravningen jag varit med om men också den grymmaste. allt var så fint och frifullt... jag har fortfarande svårt att förstå att du är borta men jag försöker så gott jag kan, mina tårar ville aldrig sluta rinna idag... hörde du när prästen läste upp dikten jag skrev till dig? det var så svårt att lägga dit rosen. svårt att förstå att det var du som låg i den vita kistan.. hela begravningen var vacker. vila i frid nu karro, min älskade karro.. jag glömmer dig aldrig, jag älskar dig.
