att en sådan liten sak kan ge en människa så fruktansvärt mycket ångest, en ångest om totalt vägrar att försvinna. Hur man än gör så kryper den tillbaka, blir tokig i huvudet och vill bara gömma mig någonstans. hur ska man göra egentligen? så den försvinner, lite grann iallafall.. sitter här med miljoner jävla tankar i huvudet och hur än jag gör så kan jag inte he dom på rätt ställe, hur än jag gör så tänker jag bara negativit.. Om allt. Hur mycket orkar man egentligen? Borde jag packa väskan och lämna Sundsvall bakom mig ett tag? Jag vet inte alls.. Jag inbillar mig saker och tror sedan på dom, drömmer mardrömmar.. Min fråga är, hur gör man?

 

Är rätt glad att detta är MIN blogg, som jag får skriva VAD JAG VILL på. Oavsett vad det handlar om. Detta är min dagbok! Och jag älskar att skriva, om allt.. och just nu är det mina konstiga tankar i mitt lilla huvud.. Jag må ju säga att jag är glad som har mina vänner som försöker hjälpa mig att he tankarna på rätt ställe.. Men som jag sa, hur jag än gör så funkar det inte. Och inget gör det bättre att mamma har blivit sämre. JAG VILL HA HEM HENNE  NUUUUUU! 

 

nej, nu avslutar jag här... Tom på ord.