Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har skrivit ett inlägg om pappa, men just därför tänker jag skriva ett till. Jag kommer nog aldrig kunna få fram dom rätta orden hur otroligt tacksam jag är över allt du har gjort för mig, hur lyckas du? Jag kanske inte har varit världens bästa dotter men ändå har du aldrig vänt ryggen, hur har du orkat med mig när jag var som värst? Du gav som aldrig upp, du kämpade och gjorde mitt liv till något helt fantastiskt. Jag undrar fortfarande hur jag ska tacka dig för allt, du är värd så jävla mycket. Jag känner nog ingen starkare människa än dig, så mycket som du har gått igenom. Så har du alltid stått för, med rak rygg och kämpat dig igenom allt samtidigt som du har hjälpt mig att få styrka och klara av allt som är runt omkring. Du har alltid fått mig att skratta när jag helst vill gråta, du har alltid fått mig stark när jag bara vill gräva ner mig av svaghet. Du har alltid dom rätta svaren på mina frågor som jag själv inte finner något svar på. Är det någon människa i mitt liv som jag skulle kunna göra allt för så är det dig, jag älskar dig så otroligt mycket. min fina älskade pappa.