Vet inte vart jag ska börja när jag inte ens vet vad jag ska skriva om.. Hur kan det bli så tomt i huvudet? Hur kan saker och ting bara hända sådär? På en sekund.. Så kan livet vända. Och man tvingas kriga, mellan liv och död.. När man inte kan hjälpa personen att kriga känner man sig så otroligt hjälplös som jag gör nu..

Jag vill bara ta hem dig mamma, jag vill inte hälsa på dig på ett sjukhus.. Jag vill komma hem till dig, ditt hem.. Där du hör hemma.. Vad hände egentligen? Hur kunde allt gå så himla snabbt? Du har krigat så länge men det är dags att kriga riktigt hårt nu mamma. Riktigt hårt! Och jag vill inte att du ska ge upp, du får bara inte.. Jag och så många andra behöver dig, ett tag till.. Ett bra tag till! Det gör så jävla ont, allt gör ont.. Men jag försöker skratta för din skull för jag vet att du vill inte att jag eller nån annan ska vara ledsen. Jag har iaf bett karro att ge dig lite styrka och jag hoppas att hon ger dig det.

Glöm aldrig fina älskade mamma, jag älskar dig!! Så jävla mycket.